aliceaakerblom

Vår först uppgift; gestalta en känsla som du får av att läs texten "att döda ett barn" skriven av Stig Dagerman.

Ska väl ta itu med den a uppgift mer imorgon, men ville uppdatera här. 

Ska försöka uppdatera uppgifter och hur det är att vara här i gamleby och studera fotografi! 

Kram på er och hoppas ni följer! 

Peace  

Hitta mig. 

Fast detta blivit mer och mer "vanligt" och flera vet vad det är, så tror jag inte man kan skriva för mycket om det. Jag vill dela med mig lite om hur det är att vara HSP, då jag själv klart och tydligt kan säga att det är något "jag är". 

 

Högkänslighet är inget man kan få plöttsligt, det är inget man väljer att "ha" och det är absolut inte heller något negativt att "ha"! Det är ingen ny bokstavsordning utan ett personlighetsdag som du föds med. "Ett inbyggt temperament" som egentligen alltid funnits, men blivit mer uppmärksammat nu. 

Att vara högskänslig betyder att du är mer mottaglig för miljön runt omkring dig, oftast den "emotionella" miljön. Vi tar alltså lättare, medvetet och omedvetet, in detaljer runt oss. Alltid, varje dag. En doft, en blick, ett tonfall. Detta och mycket mer kan alltså få en Högskänslig persons hjärna att gå hej bananas. Att bearbeta information på ett sätt som inte en icke högkänslig person gör händer hela tiden. Allt fördjupas, allt blir storre, jobbigare, mer ingående.. Du säger "hej" med ett annat tonfall än vanligtvis, min hjärna går genast igång, "vad har hänt? har jag gjort något? vad jobbigt, nu är hon/han sur på mig. Vad ska jag göra? Hur ska jag rätta till detta?" Detta kanske låter jätte konstigt, speciellt om du själv som läser INTE är högskänslig, och det kan jag verkligen förstå. Eftersom hjärnan jobbar mer effektivt, på en djupare nivå, är det lätt att bli omtumlad, det är tröttsamt. Att bli utmattad är alltså inget konstigt för en Högkänslig person. Det är absolut stor skillnad mellan högkänslig till högkänslig, alla har olika DNA uppbyggningar. Endel blir inte stressade på samma vis än andra, och kan därför hantera en kaotisk situation på ett lugnare och mer kontrollerat sätt. Men förr eller senare blir vi alla överbelastade, överväldigade och har tex lättare att bli utbrända. 

 

Innan jag hörde begreppet Högkönslig, trodde jag att det var något fel på mig, "tänker alla såhär mycket, eller är det bara något fel på just mig?" (ytterligare tydligt HSP drag nu när jag vet vad det är). Men ni förstår, det var inte jätte kul. 

Själv kan jag också allltid tänka, "vad säger dom nu om mig, gjorde jag bort mig, sa jag ngt dumt.." osv.. Oftast går alltså detta drag för mig över till det negativa , och det kan göra mig mer osäker än en icke Högkänslig person.

 

Att folk runt omkring vet vad HSP innebär, kan vara bra.

Tex. Att dra sig undan från folkmassor -> typiskt HSP drag. 

Också en så enkel sak att säga "nej", kan ge en högkänslig person otroliga skuldkänslor eller dåligt samvete. Vi tar alltså lättare på oss saker som vi kanske ibland känner att vi inte orkar, eller borde göra. 

 

Att tro att en HSP person skulle vara mer introvert än extrovert är inte konstigt, men detta stämmer inte helt. Forskning visar att ungefär 30% av högkänsliga är extroverta. Lite "nyhets- och sessationssökande" MEN, fortfarande väldigt försiktiga och också medvetna om risker, skulle tex aldrig utsätta sig för fara medvetet. 

 

Det finns många många tester "om du är en Högkänslig person". Det är oftast påståenden som: Jag lägger märke till detaljer i min omgivning; andra människors sinnesstämningar påverkar mig; jag blir lätt överväldigad av sådant som skarpt ljus, starka dofter, grova textilier och sirener på nära håll; jag blir lätt förskräckt och hoppar ofta till; jag har ett rikt inre liv ...osv. (testet finns att göra här - http://unpub.eclipse.homepagetool.ch/var/m_6/61/619/2330/75227-150102%20Högkänslighet%20test.pdf) 

Dessutom är det ju så mycket mer än det jag skrivit här. Men jag tycker det samafattar det helt okej och ganska kort. Om det är mer ni vill veta så sök! Googla, gör testet själv! Ta reda på mer om detta! Det är väldigt intressant, och vem vet, kanske du själv är Högkänslig! 

 

Peace, 

Alice 

Fan vad tjock luften plötsligt blev. Tungt att andas. Dagens känsla: Fuck My Life 

 

Blir inte bättre än såhär 

 

 

Trött, färglös och oinspirerad. Så känner jag mig, och så kan jag ju inte ha det. Jag vänder tankegångarna allt för snabbt, och humöret med på de. "Jag känner mig tjock, jag måste träna! Nu jäklar ska jag ta tag i det här!" Andra sekunden "Jag orkar verkligen inte röra mig.. Varför kan inta alla bara älska mig som jag är?" 

Mina tankegångar utmattar mig. Att jag inte tar tag i saker utmattar mig, och att göra saker utmattar mig. Jag har nått botten. Känns det som. Även om det kan finnas en dag då och då som jag faktist orkar med något, så tar de jobbiga dagarna över. Med jobbiga menar jag då de dagar som jag inte hittar inspirtion, till något. Jag gör det jag ska, vaknar, jobbar, kommer hem och sover. Typ. Jag vill ju bara må bra, vara glad. Orka träna, orka laga mat, orka bry mig. Det värsta med detta är att jag ser ju själv vad som händer, jag vet hur jag mår och känner mig. Men jag tar mig inte tid eller ork till att göra något åt detta. Jag måste verkligen rycka upp mig, hitta inspiration till allt det här som hör till livet, hitta tillbaka igen. Men hur?

 

 

I gave you all the love I've got,
I gave you more than I could give
I gave you love
I gave you all that I had inside
And you took my love, you took my love
Didn't I tell you what I believe?
Did somebody say that
A love like that won't last
Didn't I give all that I've got to
Give baby

I keep crying for you,
I keep trying for you,
There's nothing like you and I baby
This is no ordinary love
It's no ordinary love
This is no ordinary love
It's no ordinary love

When you came my way
You brighten every day
With your sweet smile
With your sweet smile
Didn't I tell you what I believe?
Did somebody say that
A love like that won't last
Didn't I give all that I've got to
Give baby

 

Oh du ledighet! Oh du härliga härliga ledighet! Jag har idag varit ledig! Jag har njutit för hela Åland tror jag! Var via jobbet imorse, hade möte, men det gjorde inte min lediga dag något! Om inte annat så kom jag upp tidigt och hann med mer än vad jag annars hade gjort! 

 

När jag efter mötet tog cykeln för att cykla mot gymmet så sken solen! Helt underbart ska jag säga, är som att man inte sett solen på ett år! Beslöt mig i alla fall i den stunden att jag skulle skippa gymmet, varför stänga in sig när man kan ta en lång promenix istället? Så så blev det. Var hem och bytte till promenad skor och jacka och började min vandring. Men efter kanske 5 min så försvann härligheten.. Molnen tog över och det blev lite kyligt. Det stoppade ju inte min promenad, men jag måste nog erkänna att det blev en lite kortare rutt än planerat.. Men endå så var det underbart att ha tiden att ta sig ut och känna glädjen i att gå ut! (solen).

 

Tänk vad mycket solen gör! D-vitaminer är det väl, och det är de vi blir lyckliga av? (Bland annat!)

Har också hunnit spendera tid med Sofie på Maxinge (köpcenter), att bara gå runt och prova saker, planera vad man kanske vill ha, tänker köpa osv.. Utan någon mening att egentligen köpa något. (hade inte ens plånboken med mig, bara tillräcklit med pengar för en fika!) Så skönt! 

 

Idag har jag snuddat en annan bit av livet liksom! Den där biten som inte kommer allt för ofta och som man sedan lever lite på ett tag efter. 

 

Ikväll ska jag scrapbooka och se tillbaks på de soliga dagarna på Hawaii och Puerto Rico! Mmmm, njuter av bara minnena! Hoppas alla ni där ute som tar er tid att läsa och hittar något ni kan få njuta och vara lite extra glada och tacksamma för under denna vecka! 

 

Peace, 

Alice 

 

 

 

Ska börja dagens inägg med att berätta vad jag fick för svar från skolan, det var så inte ett svar jag hade hoppats på, men samtidigt förstår jag och hade nog inte förväntat mig annat: 

 

 

Alla ska absolut bli behandlade like, helt rätt, men visst suger det ordentligt. Jag kan nu endast ta detta med ett leende och försöka se det possitiva, jag har nu ett helt år på mig att göra en hel drös av andra roliga saker innan jag kan prova söka igen! 

 

 

Det som jag har tänk på under dagen, och tänkte skriva om är ju då inte om vad skolan svarade, utan något annat. Frågan är varför det ska vara så fruktansvärt roligt att prata om folk bakom ryggen på varandra. 

Jag ska absolut inte säga att jag själv aldrig har gjort det eller gör det, men det finns gränser och skillnader. Tänk om det kunde vara så enkelt att man kunde äga direkt till varandra istället för att behöva gå bakom? Såhär och såhär känner jag om dittan och dattan, och såhär och såhär tycker jag om dig. Simple.

Fast då förståss tar någon illa upp, blir arg, irriterad, ledsen, sårad.. Det är ju inte okej det heller. Men om vi människor kanske skulle kunna lära oss att se allt bra hos varandra och försöka fokusera på detta. Vad gör den här människan bra, vad tar hon in i vårt team? Det finns oftast anledningar till att dom vi har runt oss är runt oss. Det är väl ingen som vill spendera tid med någon som är fullständigt värdelös, dum, korkad osv? (finns det förresten ens sådana människor..?).

 

Jag tycker precis vad jag vill om alla jag känner (de jag inte känner dömmer jag heller inte). Sen går jag inte och säger till alla precis vad jag tycker, eller tänker. Jag håller det till mig själv. Där har vi en skillnad. Det är fritt att tycka och tänka. Det vet vi ju alla. Men vad tjänar man på att gå och berätta allt för andra? (visst självklart om det är något bra, men massa gojja?) Och ursäkta men "har du ens med detta att göra?". Har du något med detta att göra? Berör det dig? Har du något att bidra med? Detta är kanske frågor som man kan ställa sig själv innan man börjar kasta ur sig saker om någon/något som man INTE ENS KÄNNER/VET hela sanningen till, eventuellt? 

 

Jag försöker alltid se något possitivt i varje individ. Jag vill också tro att det finns något bra hos alla. Att man också kan förändras. Bara för att man en gång valt fel väg behöver inte betyda att man aldrig kan hitta tillbaks, get back on track. Ibland behöver man lite extra tid att ta sig igenom saker och ting helt enkelt, och detta gör alla på sina egna sätt. 

 

Det här är verkligen något som tar massor av energi ur mig, att bara vara runt negativ energi. Tänk vad mycket mer vi som människor skulle kunna utveckla och skapa om vi bara kunde vara mer öppna för varandra. 

 

Nu hoppas jag att ni alla tar hand om varandra och inte pratar massor av onädig gojja!

 

Peace (och lite extra kärlek),

Alice 

 

 

Jag måste ju blivit tappad i golvet som liten. Ett antal gånger.. Nu skyller jag absolut inte någonting på mina nära och kära som tagit hand om mig. Jag kan mycket väl ha tappat migsjälv också(!!) Grejen är den, att, jag är så otroligt dålig på att komma ihåg saker. Ha koll på saker. Det värsta är att jag inte förstår hur svårt det kan vara att minnas en liten sak, detalj eller så. "Kom ihåg att ta med ett schampo hem från jobbet.." Jo nä. Väl hemma så så börjar huvudet fungera, "SCHAMPOT!!!"........

Detta är ju då bara ett exempel (som självklart hänt ett ex antal gånger). Dessa små saker gör verkligen ingenting att man glömmer emellanåt. Men det är när det blir de stora och viktiga sakerna som man kan börja dunka huvudet i väggen och fråga sig själv "vad har jag för problem!? som inte kan komma ihåg dessa viktiga saker"... 

 

Jag har helt missat att skicka in antagningsprover till utbildningen som jag så gärna vill gå. Det var ju det där med senaste inlägget.. drömmar... Den här foto utbildningen är en av de drömmarna. Det är en av de drömmar som jag kände för att faktist ta tag i, och börja med på listan av saker jag vill göra! 

HUR kan man då GLÖMMA, en sådan sak. 

 

Jag ska ju inte heller säga att antagning.se har gjort det super enkelt för alla oss noll kollare och pallervantar där ute att hitta dessa saker.. Nej, det kan ju inte göras så enkelt att när man går in på utbildningen hittar en länk till proverna, eller att man när man faktist skickat in en ansökan kan få länken på sin sida på antagning.se... Nej nej nej.. klicka sig fram och hitta själv är det man får göra. Är det så konstigt att man total missar det ibland då? 

 

Såhär står det: 

Jag är kanske bara en ärthjärna. 

Men det skulle ju vara så väldigt mycket enklare om dom bara kunde länkat direkt.. (?) och kanske skrivit datum för proverna..(?) Men detta kanske bara är vad jag tycker, eftersom det kanske sabbat min höst... 

Mailade just skolan för att checka, man måste väl få vara på lite när det är något an verkligen vill. Så håll alla tummar och tår at dom kanske kan ge mig en andra chans!

 

Peace,

Alice (pallervanten) 

 

 

 

Att ta upp bloggandet igen kanske inte är något jag borde satsa på, men det ä rnågot jag tänkt på ett tag. Men det finns så fruktansvärt mycket som jag känner skulle vara bra att skriva om. Kanske inte för någon annans skull än min, men endå. 

 

Att vara 22 år gamal, utbildad frisör, jobbat i 4 år, varit ett år i USA, och rest en hel del.. Det är jobbigt. Jag har nu, som aldrig förr, mer drömmar än någosin. Jag vet vad jag vill, men endå inte. Det är alldeles för mycket av det goda, eller hur ska jag säga. Ena stunden vet jag inte vad jag vill göra för att det finns så mycket jag VILL göra. Andra stunden så vet jag inte vad jag vill göra för att, tänk om det inte är det jag vill göra, när jag inte kan bestämma mig. Varför har jag ingen dröm som lyser och bränner min själ? Något som drar mig framåt. 

 

För tillfälet vill jag resa, plugga eller satsa på frisör yrket. Men vad jag än väljer så känner jag att det är något som jag kommer sakna, eller missa. 

 

Videareutbilda mig som frisör, och kanske gör något som jag älskar men på en helt ny nivå, få utmana migsjälv inom ett yrke som jag kan jobba med var som hellst och när som hellst. 

 

Utbilda mig, kanske till fotograf till en början och frilansa ett år eller två. Eller inom vården som jag vill, barnmorska, (helt annat än frisör eller trendbrachen). Få jobba med människor och uppleva de bästa stunderna i deras liv, men ibland även hämska studer.. 

 

Eller resa. Se världen. Åka utomlands och jobba, kanske studera utomlands. Barskola, DJ kurs? 

 

Det finns så oootroligt många möjligheter i dagens läge. 

 

Mitt huvud kanske snurrar idag, men jag vet endå att de inte är omöjligt att kunna kryssa av flera av dessa saker. Jag måste bara få klart för mig själv i vilken ordning jag ska ta allt. Vad vill jag fokusera på i första hand. 

Det kommer bli svårt för mig, och det finns säkert fler där ute som känner likadant. Men jag ger inte upp mina drömmar. Så det ska inte heller ni! 

 

Peace, 

Alice